Jag hade haft ungefär en kännbar förvärk om dagen i någon vecka, och varje gång blev jag så besviken av att det inte kom en till...
Alla var på spänn runt om mig, det gick ju så snabbt sist, och jag själv kände mig rätt nervös.
Jag och sambon kom överrens om att så fort det kom fler än en sån där förvärk, så skulle vi åka in.
Om det sen skulle stanna av på vägen in, så visste vi att vi skulle få ta hål på hinnorna så det satte igång igen i så fall. Lite tryggt.

Jag vaknade vid 02-tiden på BF-dagen, av att det tryckte på nedåt lite märkligt, så jag gick upp på toa och där kom det lite rött på pappret.
Jaha slemproppen, då kan det ta 10 dagar nu då...tänkte jag lite uppgivet.
Alla säger ju att man blir lös i magen innan, men jag var lika hård som vanligt, så det var väl falskt alarm igen.
Väckte ändå sambon som flög upp som ett skott, men på begäran gick han och lade sig igen. Det hade ju bara kommit en värk än. Som alla andra dagar.

Jag somnade om, och sen vaknade jag igen att det tryckte på lite extra, samtidigt som jag hade en sammandragning!
Jag gick upp och packade i det sista, satte över pengar (försökte skriva ett inlägg här också, men datorn gick så segt så jag struntade i det.), och försökte klämma lite på toa...men det var inte mycket som kom det inte.
Tur att vi åker in i tid, tänkte jag, då hinner jag ju få lavemang.

Sen väckte jag sambon igen, och ringde mamma.
Medan han åkte och hämtade henne ringde jag in till förlossningen.

Hon där inne ville veta hur länge jag haft värkar och hur långt emellan, men jag ville inte svara på det....jag hade bara haft två värkar hittills, med en kvart emellan, men de tryckte på så läskigt så jag ville inte höra att jag skulle stanna hemma och klocka några värkar...
Jag var rätt bestämd på telefon, jag skulle komma in nu, jag vill hinna få lavemang och bedövning. Punkt slut.
Vi var välkomna..

När mamma och sambon kom stod jag och provade trosor för fullt, för tighta, för fula, för stora, för trasiga...verkligen prio ett...
Tänkte att jag nog ringt in för tidigt ändå, så jag ville fördröja det lite.
Mamma var i upplösningstillstånd, och när jag försökte plocka in i diskmaskinen parerade hon diskbänken och kommenderade - ÅK NUUUU!!!!!

Jag förklarade för henne att jag var ute i GOOOOOOD tid, sist började ju förlossningen med att de tog hål på hinnorna, nu har den ju börjat av sig självt.
Det gjorde ju inte ens ont än, och det var en kvart emellan och jag hade bara haft 3 värkar...kommer ta hela natten!!
Sist hade jag ju JÄTTEONT, det har jag ju inte nu.
Därför kommer det ta mycket längre tid nu.
Jag kommer säkert få en sovdos och så tar de hål på hinnorna i morgon! lugnade jag henne med.

Väl ute i bilen kom sambon på att han glömt snuset, och efter nån sekund for jag också in för att hämta gummisnoddar.
Mamma såg inte glad ut...
Sen åkte vi, klockan var ca 02:50.

Efter en liten stund kom fjärde värken och sen började värkarna komma tätare och tryckte på lite till...som att det hade effekt att jag satt ner i sätet.
Klockan 03:10 kom de var 3:e minut, och nu behövde jag andas igenom dem, men jag hade fortfarande inte ont i rygg eller mage. Tryckte bara neråt och gjorde ont i underlivet.

Vi var spända där i bilen, tänk att det skulle bli den 14:e mars! På BF!

När vi var framme i Visby pustade jag ut, nu hade det börjat trycka på så jag behövde resa på rumpan (med säkerhetsbälte och ultra-turbo-tjock dunjacka) och flåsa, för så fort jag slutade så var det som att kroppen ville krysta lite.
Klockan var ca 03:15 när vi passerade en 70-skylt, och sambon höll 90.
SAKTA NER!! tyckte jag, baksätesförare som jag är..(fast i framsätet )

Även om det tryckte på, så hade jag fortfarande inte ont i ryggen eller i magen, som sist...så samtidigt som jag ville be honom stanna bilen, så kändes det ändå som att det var lång tid kvar.
"Det är lugnt, det är nog lång tid kvar" tutade jag i sambon, som precis hade missat avfarten.
När vi kom ner för kullerstensbacken, såg havet, och fick se LASARETTET var det precis som att se en stor jättechokladkaka efter 3 veckor på viktväktarna, så tog jag ett djuuupt lättat andetag - JAG HINNER IN!

Då missade han avfarten igen.
Men för i helvete! tyckte jag nu, inte lika förstående denna gång.
Sen skulle vi parkera, jag pekade - där ska bilen stå.
Sambon missade. DÄR!! tyckte jag igen, livrädd för parkeringsböter. (fick det förra gången.. )
Han tog fel igen, och jaja skitsamma..vi flyttar bilen sen, det är ändå natt...

Sen kom vi på att det vi behövde låg i tre olika väskor.
Pinsamt att kånka in alla tre innan man ens blivit undersökt tyckte jag, och ville att vi skulle plocka ur journalen, och drickan, så kunde sambon gå ut efter kameran och flytta bilen när jag låg med CTG:n.
Det regnade och jag svor över att jag tagit mina tygskor, och jag fick gå på tå fram till dörren.
Sambon hade tagit alla tre väskor ändå, och jag försökte komma på någon bortförklaring medan vi väntade på att de skulle öppna dörren.

Vi blev mottagna av samma BM som jag pratade med, och jag presenterade mig så artigt jag bara kunde för att väga upp min bestämdhet per telefon.
Så fort jag kom in fick jag hänga strumporna på tork - dyngsura..

Ja nu får du klä av dig så ska jag undersöka, sa hon samtidigt som hon bläddrade i min journal.
Jag fick en värk som jag andades igenom, sen tog jag på mig skjortan och susade in på toa och tog en supersnabb raggartvätt nertill. (Vad är det för fel på mig?! )

När jag kom ut igen så hade hon hittat mitt förlossningsbrev om sen avnavling och att jag ville ha EDA + lustgas som smärtlindring, så vi bytte några ord om det, och så var det dags för att koppla på CTG:n och bräsa lite på britsen för att kolla hur öppen jag var.

- 8 cm och VÄLDIGT buktande hinna, sa BM och hämtade en undersköterska.
In kommer min gamla klasskompis med en skalpelektrod i högsta hugg, som de tog hål på hinnorna med.
Lite absurd situation att ligga och förhöra henne om livets läge nuförtiden, medan man fick fosterhinnorna punkterade, men det distraherade ju lite iallafall.

Sen fick jag lustgasen.
Min BM från föräldrakursen hade informerat intensivt över hur viktigt det var att personalen i rummet inte blev alltför utsatta för gasen, och där låg jag med en fräsande mask som säkert drogade ner både den ena och den andra, så jag hade inte tid att vänta på någon värk, och började suga i mig gasen.

Efter en kort stund kom jag på hur dum jag var, som låg och okynnesknarkade på britsen där fast värken inte ens kommit än, bara med tanke personalen...
"Det är lugnt, det är en dammsugare som låter" svarade BM och log lite.

Sen kom en värk, och jag kände den inte ens, så full var jag! Haha.
Jag ville stå upp, men jag var tvungen att ha CTG:n minst en kvart innan, hans fosterljud hade varit lite låga precis när de satt på den.
Det gjorde mig jättenervös, men jag blev lugnad och intalad att det bara var för säkerhetsskull.
När de fått en remsa på 15 minuter kunde jag få gå och stå om jag ville.

-Säg till när det gått en kvart, och när jag kan krysta, menade jag.
-Krysta kan du göra nu om du vill, svarade BM.

Jag försökte trycka lite, men det kändes inte särskilt naturligt, var SÅ rädd för att spricka.
Hörru kom hit och kolla så jag inte spricker! tyckte jag, men hon rännde bara runt och plockade fram saker...hm.

När det gått 15 minuter reste jag mig upp, nu skulle jag stå.
Men när jag satt mig upp lossnade en slang till lustgasen, och jag slängde mig på mojängerna där och försökte få dit den utan att lyckas..
-Sätt fast slangen Peter! beordrade jag, samtidigt som jag såg framför mig hur alla i rummet skulle stupa som furor en efter en, alldeles nergasade.

När han vände sig om för att sätta fast slangen, så kom en krystvärk där jag stod, och jag for ner på huk och helt plötsligt fick jag tag i huvudet, och svosch så kom hela bebisen!!
Klockan var då 03:45.
(fast jag tror faktiskt den var 03:44..för jag tittade på klockan...men bm sa 03:45.)
Bm hade skyndat sig fram och fått tag i kroppen, och älsklingen stod som ett frågetecken på sidan med lustgasslangen i högsta hugg.

Jag tog honom i famnen och satte mig på sängen och hälsade...inte en tanke på att kolla kön.
Vad blev det, vad blev det, frågade sambon, och så lyfte jag på benet - en POJKE!!
Då kom undersköterskan in igen, hon hade gått ut för att hämta en sak och missade alltihop, så dom fick hälsa lite.

Sen fick jag lägga mig på sängen, och när navelsträngen pulserat klart fick jag en spruta, och så klämdes navelsträngen åt och den nyblivna pappan fick klippa.
Moderkakan kom på beställning, jag hade inte spruckit något, eller blödit något.

Det var fullt ös där i varje förlossningsrum, så det var bara för dem att kila vidare.
"Halka inte på fostervattnet bara!" varnade BM, och försvann ut.

Där låg vi med vårat lilla underverk, i ett HAV av fostervatten.
Jag måtte ha haft enormt mycket, för alla blev så förvånade när de fick komma in och se vår början till egen inomhuspool...

BM sa efteråt att det var tur att jag var så bestämd att jag skulle in, för hinnblåsan hade brustit när som helst, och då hade jag fött i bilen.
Jag är VÄLDIGT glad över att jag inte födde i bilen...och nästa gång så ska jag åka DIREKT på andra värken, inte vänta till fjärde.

Jag är riktigt nöjd över förlossningen, förutom krystningen så gjorde den inte så ont, absolut hanterbara värkar. Mycket var nog profylaxens förtjänst.
Från att vi vaknade på natten, till att han var född, tog det ca 1 timma och 45 minuter.
CTG:n hann vara på i 16 minuter innan han föddes.

Du är så välkommen underbara lilla Ebbe!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

9660g, 70,5 cm, hm 44,5 cm,Ludvig (Sofia m Ludvig) 8930g, 72 cm, hm 45,7 cm, Vilgot (Helen m Vilgot) 8030g, 73 cm, David (Åsa med David) 7520g, 70,5 cm, hm 42,0 cm Amanda (DGKarper)     Det går att fylla på vikt och längd efter hand genom att rediger...

11 500 g, Nils (Karin m A & N)10400 g, (vägd hemma inga exakta mått.)Dante (♥Helena♥)9520 g, 68 cm, hm 44,3 cm, Emilia (Karin_25)9090 g, Freja (maita)8960 g, Fabian (smulan-75)8940 g, 68,5 cm, hm 44 cm, Hannah (Annie)8770 g, 71 cm, hm 4...

Nu har Ebbe fått två tänder till!

Idag reste sig Ebbe upp alldeles själv!Han kröp fram till diskmaskinsluckan som stod öppen och ställde sig upp mot den!   //Fru Kanin ...

Den 8:e oktober hade vi en EFIT-dag, alltså Ett Foto I Timmen, vilket det blev lite fler eller färre av.Jättekul var det iallafall!   Såhär var 8:e oktober 2008 för....Kasper:http://barnenradkvist.blogspot.com/ Hannah:http://annieshem.blogg.se/ Ebbe:...